Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter- Jonas Gardell
Håller på att läsa en jätte bra bok nu som jag fått låna av Angelica!
Den heter Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter och är skriven av Jonas Gardell.
" Framme vid kassorna hos deras lokala Ica-handlare finns ett anslag där kunderna ombedes lägga alla varorna i rad på bandet med streckkoden åt höger och uppåt- om inte är det kundernas fel att kassörskorna får förslitningsskador i armar och axlar. När Anna läser anslaget får hon genast dåligt samvete. I alla år har hon bara hivat upp varorna på bandet utan att tänka det minsta. Hon hade inte anat att hon som dum kund orsakat så mycket skada, att hon varit en sådan ond människa. En sådan enkel sak borde hon kunnat räkna ut själv- att varorna ska läggas i rad på bandet med streckkoden åt höger och uppåt för att underlötta kassörskornas arbete.
Nervöst börjar Anna vrida och vända på varenda vara för att hitta streckkoden. Det blir hennes tur, men hon har inte hunnit färdigt. Generat flämtar hon till och skyndar sig ännu mer. Kassörskan ser irriterad ut och trummar med fingrarna mot kassalocket. Kön bakom Anna har börjat växa. Hon svettas i den tjocka dunkappan som är knäppt ända upp i halsen. Nu byter några i kön tyngd på foten för att markera hur länge de stått. Anna kastar en blick bakåt och ser att hela kön hatar henne. De blänger uttryckslöst på henne. Den blicken känner hon igen. De vill att hon ska dö. De tänker bilda en klubb.
Hon vill be om ursäkt för att hon handlar så förtvivlat mycket. För att hon tar upp så mycket plats och tid. För att hon inte är streckkodsproffs som hon borde vara.
Och varför handlar hon så mycket mat?
Kassörskan tror säkert att hon har bulemi. Anna kanske borde säga något om att hon faktiskt har man och barn.
Till slut ger Anna upp och börjar lassa upp varona på bandet utan att bry sig alls om hur de kommer. Det är som en ångbastu under den täta dunkappan. Det dunkar i tinningarna. Glasögonen skaver vid näsroten. Streckkoderna hamnar lite hur som helst.
Hon vågar knappt se kassörskan i ögonen. Nu är det hennes fel att kassörskan får förslitningsskador i armarna och axlarna och skuldrorna och ryggen.
Hon är en misslyckad kund och en misslyckad människa.
Kriget i Bosnien var också hennes fel. "
Okej, för er som orkade läsa hela texten? Tycker ni det var lika bra skrivet som jag gör?
Hörs mer senare
Den heter Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter och är skriven av Jonas Gardell.
" Framme vid kassorna hos deras lokala Ica-handlare finns ett anslag där kunderna ombedes lägga alla varorna i rad på bandet med streckkoden åt höger och uppåt- om inte är det kundernas fel att kassörskorna får förslitningsskador i armar och axlar. När Anna läser anslaget får hon genast dåligt samvete. I alla år har hon bara hivat upp varorna på bandet utan att tänka det minsta. Hon hade inte anat att hon som dum kund orsakat så mycket skada, att hon varit en sådan ond människa. En sådan enkel sak borde hon kunnat räkna ut själv- att varorna ska läggas i rad på bandet med streckkoden åt höger och uppåt för att underlötta kassörskornas arbete.
Nervöst börjar Anna vrida och vända på varenda vara för att hitta streckkoden. Det blir hennes tur, men hon har inte hunnit färdigt. Generat flämtar hon till och skyndar sig ännu mer. Kassörskan ser irriterad ut och trummar med fingrarna mot kassalocket. Kön bakom Anna har börjat växa. Hon svettas i den tjocka dunkappan som är knäppt ända upp i halsen. Nu byter några i kön tyngd på foten för att markera hur länge de stått. Anna kastar en blick bakåt och ser att hela kön hatar henne. De blänger uttryckslöst på henne. Den blicken känner hon igen. De vill att hon ska dö. De tänker bilda en klubb.
Hon vill be om ursäkt för att hon handlar så förtvivlat mycket. För att hon tar upp så mycket plats och tid. För att hon inte är streckkodsproffs som hon borde vara.
Och varför handlar hon så mycket mat?
Kassörskan tror säkert att hon har bulemi. Anna kanske borde säga något om att hon faktiskt har man och barn.
Till slut ger Anna upp och börjar lassa upp varona på bandet utan att bry sig alls om hur de kommer. Det är som en ångbastu under den täta dunkappan. Det dunkar i tinningarna. Glasögonen skaver vid näsroten. Streckkoderna hamnar lite hur som helst.
Hon vågar knappt se kassörskan i ögonen. Nu är det hennes fel att kassörskan får förslitningsskador i armarna och axlarna och skuldrorna och ryggen.
Hon är en misslyckad kund och en misslyckad människa.
Kriget i Bosnien var också hennes fel. "
Okej, för er som orkade läsa hela texten? Tycker ni det var lika bra skrivet som jag gör?
Hörs mer senare
Kommentarer
Trackback
