.

Jag är rädd ibland att jag ska glömma alla minnen med dig.
Att de enda minnerna jag tillslut har kvar är de negativa och jobbiga.
Hur det någonsin kunde bli så här vet jag inte om det är någon som egentligen vet.
Alla gör dåliga val har jag fått lära mig. Jag har verkligen fått lära mig att ge fler chanser. Att börja våga lite på någon igen.Tyvärr fick jag upprepa detta gång på gång. Besvikelse efter besvikelse, och alla hopp som vart helt krossade. Jag vet inte riktigt hur du tänker längre, gör du det alls? Saknar du oss, vi som borde och som jag vet är ditt allt?
Det gör inte bara ont i mig när jag ser hur det gick, jag vet att det är likadant för många fler. Du var den där glada som skojade och alltid var posetiv, var gick det fel ?

Idag vet jag knappt någonting alls, vart du bor, vem du bor med, hur du mår ?
Det har jag valt själv, att inte vilja höra något alls, jag vill inte längre höra om dina försök och dina chanser som du bara förstör. Jag orkar inte våga hoppas på dig längre.