.

Nu mår jag faktiskt lite bättre än i det förra inlägget.
Jag har accepterat att jag helt enkelt inte duger som jag är för vissa och det finns egentligen inte något att göra åt det.

Konserten gick ganska bra, de första låtarna. Sedan råkade jag kolla på Julia ( hon var och kollade på sin syster) och hon flina så jag började så klart asgarva, så försökte jag titta upp i taket för att sluta men det gick inte, haha. Folk måste verkligen ha undrat varför jag stod o asgarva mitt i allt.
Efteråt kom Julia o pratade och då började vi skratta som fan igen, så skulle hon typ visa hur jag gjorde eller nåt o så vände hon sig om o typ gjorde nåt ( kommer inte ihåg vad) så kom det en kille bakom henne, så då skrattade vi ännu mer x). Jag behövde verkligen de där skratten, verkligen.

Glömde förresten skriva att jag klippte mig igår, vart ganska mkt kortare. Men är precis lika ful fortfarande...


Endå så gör det ont...